Till dig som är min chef, handläggare eller vårdpersonal

Jag vill känna att du ser mig.

Jag vill känna att du lyssnar på vad jag säger och att du tror mig.

Jag lämnar den information du frågar efter, eller som jag tror du behöver. Ibland utelämnar jag saker, därför kommer du inte få exakt samma information som andra får.

Men ju mer förtroende jag känner för dig, desto mer information får du. Hur jag har det hemma eller mår psykiskt håller jag inne med tills jag litar helt på dig.

Det är en sorg att inse att jag inte kan jobba vidare med det jag alltid gjort, men samtidigt förväntar jag mig att du som chef hjälper mig att jobba kvar.

Vi har förmodligen olika syn på arbete. Jag kanske behöver mer struktur än du, speciellt om det är rörigt hemma. Det vore skönt att ha en person i min närhet som stöttar och gör mig trygg.

Är det du?

Tre möjliga lösningar för minskad sjukskrivning

I höst har vi intervjuat personer med erfarenhet av sjukskrivning, och personer som möter sjukskrivna. Vi är nyfikna på vilka hinder och drivkrafter som finns för att de ska kunna återgå till arbetet så snart som möjligt. Målet är att bygga ett kunskapsunderlag till dig som är chef, handläggare eller vårdpersonal, som du kan använda för att minska sjukfrånvaron.
Vi har hittat tre intressanta områden att titta vidare på:

Balansakten vs balansjakten

– Under samtalen har individerna berättat om oförutsedda händelser i privatlivet som t.ex. en separation, att någon anhörig är sjuk eller går bort, barn som har besvär i skolan och liknande, som kan vara en bidragande orsak till sjukskrivning. Vid intervjuerna nämns detta i förbifarten, få ser det som en orsak till att man en dag stannade hemma från sitt arbete. Ofta beskrivs istället en händelse på arbetsplatsen som den avgörande orsaken till sjukskrivning. I efterhand ser de att det som hänt i privatlivet även kan vara en orsak till psykisk ohälsa.
Många har berättat att avsaknaden av rutin och struktur kan leda till ohälsa, speciellt om de inträffar både i privatlivet och på arbetsplatsen. Samtalen har det även visat att tydlig struktur på arbetsplatsen kan göra att en individ klarar av en mer svajig tillvaro i privatlivet och tvärtom.
För arbetsgivare är livet en viktig fråga, eftersom medarbetarnas arbetsförmåga påverkas av resten av livet. Många arbetsgivare vet dock inte vad som är arbetsgivarens ansvar när det gäller rehabilitering.
Att individerna berättar om livet i förbifarten och arbetsgivarna lägger stort fokus på det är för oss intressant att vidare fördjupa oss i.

Att bli sedd

Bli sedd och lyssnad på

– Individerna berättar för oss vikten av att känna sig sedd, trodd på och lyssnad till. Det ger en känsla av att bli bekräftad. Detta kan ta sig uttryck på olika sätt och upplevs väldigt olika av individerna. Samtidigt är det helt avgörande för att man ska ha en positiv bild av sin rehabilitering. Ett brustet förtroende eller känslan av att inte bli trodd kan ta lång tid att reparera. Att bygga tillit tar tid, tid som individerna önskar att de får.Individerna har berättat för oss att man inte berättar om hur man har det hemma eller om sitt psykiska mående för alla, till exempel arbetsgivaren eller sin läkare. Arbetsgivarna har sagt att det är svårt att få inblick i hur medarbetarna har det i sitt privatliv och det är svårt att ställa frågor och prata om det. För att man ska berätta om sitt verkliga mående krävs förtroende och att man bygger en relation. De beskriver att man behöver känna sig trygg med aktören och känna tillit. De berättar att det kan ta tid att komma dit. Individerna har sagt att de ofta har en person i sin närmsta krets som de känner sig trygga med. Deras önskan är att det även skulle finnas en sådan person bland aktörerna. De kallar den personen eller funktionen ”spindeln i nätet”.

Mitt nya arbete

Mitt nya arbete

– I samtal med individer har det framkommit att det finns en stark övertro på arbetsgivarens möjlighet att hitta ett annat arbete. Individen får från olika håll till sig att exempelvis: ”Kommunen är en så stor arbetsgivare, nog borde de kunna hitta ett annat arbete till dig”. En viktig fråga vi nu jobbar med är att undersöka vad det är som gör att individen kommer till insikt om att det inte är möjligt att jobba på samma sätt som tidigare. Att ”mitt nya arbete” kan vara något annat än det arbete jag hade innan sjukskrivningen. Och vem har kännedom om detta först. Vi vill även se på hur aktörerna vet och agerar på insikter att individen inte kan återgå till sitt arbete.

Det har blivit tydligt att det är en stor sorg när man får insikt om att man inte kan återgå till sitt arbete. Hur får man som individ den insikten? Det är en process som tar tid, att gå från insikt om, till bearbetning av vad det faktiskt innebär för mig. Individen har inte på förhand kännedom om vad man klarar av i andra arbeten.

Här förstår vi att tiden är en viktig aspekt och att börja prata om en plan B på ett tidigt stadie skulle kunna vara viktigt. Det kommer vi att titta närmare på nu under februari.

Kul att du vill följa vårt arbete och jag hoppas att det ger dig tankar, insikter och idéer som du kan använda och utveckla! Tack.

Carl Hast, projektledare